Tanzania och Karagwe

I Östafrika, just söder om ekvatorn, ligger Tanzania. Landet upptar knappt 950 000 km2 och har drygt 40 miljoner invånare. Inom landets gränser finner man regnskogar och savanner, paradis-stränder och bergslandskap, Kilimanjaro (Afrikas högsta berg), Victoriasjön (Afrikas största sjö), och några av världens mest kända nationalparker såsom Serengeti, Ngorongoro och Mikumi. De flesta invånarna är Bantu och tillhör någon av landets ca 130 stammar. Man talar, förutom det lokala stamspråket, swahili, och utbildningsspråk vid högre studier är engelska. Medellivslängden i landet är ca 50 år, och medelåldern är uppskattad till 17 år. 80 % av befolkningen bor på landsbygden, och försörjer sig genom att odla sin egen mat. Få har formellt arbete. Över en tredjedel av landets befolkning uppskattas leva på under två dollar om dagen, vilket gör Tanzania till ett av världens fattigaste länder. Svält är dock inte ett stort problem.

I Tanzanias nordvästra hörn ligger Karagwe, utritat på kartan nedan. Det är ett av sex distrikt i Kageraregionen, vilken ligger mellan Victoriasjön, Rwanda, Burundi och Uganda. Karagwe upptar knappt 8 000 km2 och har uppskattningsvis 500 000 invånare. Utav dessa bor endast några procent i de två större samhällena Kayanga och Omurushaka, medan övriga är bosatta på landsbygden och i byar. Man livnär sig nästan uteslutande på jordbruk för självhushållning. Ett medelstort hushåll i Karagwe består av 6-7 personer, och nästan hälften av befolkningen är i grundskoleåldern (7-14 år). Sjuårig skolgång är obligatorisk i Tanzania, men många barn får inte möjligheten att slutföra sin skolgång på grund av att deras hjälp behövs i hushållet och jordbruket.

    

Tanzanias nordvästra hörn med distriktet Karagwe. En typisk vy av Karagwe.

 

Karagwe är kuperat med bergskammar på 1 500 till 1 800 meter, och fuktiga dalar på drygt 1 000 meter över havet. Höglandet är relativt kyligt med en årsmedeltemperatur på 26 °C. Det förekommer två regnperioder per år, under september till december, och från mars till maj. Den naturliga vegetationen är lummig savann med områden av naturlig skog, vilken dock minskar kraftigt på grund av bränder och användandet av ved i hushållen.

Karagwe är isolerat och med undermålig infrastruktur. Så gott som ingen industrialisering har tagit fart i området, med undantag för viss kaffeodling, -bearbetning och -försäljning. Det är svårt för människor att finna arbete som ett alternativ till jordbruk. De jordbrukare som lyckas sälja en del av sin skörd får ofta låg förtjänst på produkterna då alla i området odlar det de själva behöver, och de allra flesta har mycket låg köpkraft. Det cirkulerar väldigt lite pengar i regionen, vilket gör det svårt för människor att förbättra sin situation. Ett stort problem är att de få ungdomar som lyckas utbilda sig lämnar distriktet för att söka arbete på annan ort. I regionen, Kagera, beräknas 40 % av invånarna leva i vad FN betecknar som extrem fattigdom, dvs de lever på under en dollar om dagen. Siffran uppskattas vara högre i Karagwe än i regionen i stort.