Vattensituationen i Karagwe
Tillgång till färskt vatten är ett av våra mest grundläggande behov, ett behov som väldigt många människor världen över inte får tillgodosett. Detta är fallet för ca 40 % av den tanzaniska befolkningen. I det kuperade landsortsdistriktet Karagwe finns så gott som inga vatten- eller avloppssystem installerade. Människor och djur får sitt vatten från naturliga vattenkällor nere i de fuktiga dalarna. För att undvika att smittas av malaria bosätter sig befolkningen uppe i höglandet, vilket gör att avståndet till vattenhålen blir mycket långt för många familjer, ofta flera timmar enkel väg. I bilderna nedan ses typiska vattenkällor i Karagwe. Inte sällan torkar vattenhål upp under torrperioderna.
Enligt kulturell tradition i Tanzania är det kvinnans ansvar att se till att familjen har tillgång till det vatten de behöver, och oftast barnens uppgift att utföra det tunga arbetet att anskaffa vatten. Förutom dricksvatten behöver en familj vatten till matlagning, städ, tvätt, hygien, boskapshållning och odling. Alla dessa aktiviteter utförs till allra största del av kvinnor, vilket innebär att kvinnors situation påverkas i mycket stor utsträckning av tillgången på vatten. Kvinnors möjlighet att förvärvsarbeta styrs av hur mycket tid sommåste läggas på hemarbete, och likaså barns möjlighet att fullfölja sin skolgång. Således kan en familjs ekonomiska status anses vara starkt kopplad till deras tillgång till vatten.
Tillgång till rent vatten har visat sig vara en av de viktigaste faktorerna i bekämpningen av fattigdom och ohälsa. Vattnet från de naturliga källorna i Karagwe är ofta smutsigt på grund av att djur använder samma vattenhål, att människor använder smutsiga kärl för att hämta vatten, samt av växter i de ofta stillastående dammarna. Vissa familjer kokar sitt vatten innan de dricker det för att bli av med de mest vanligt förekommande ohälsosamma bakterierna, andra gör det inte.
I världen dör varje år två miljoner människor, de flesta barn, av vattenburna sjukdomar som tyfus, kolera, polio, dysenteri, hepatit, trakom och bandmask. Även vattenrelaterade sjukdomar som malaria och filariasis påverkar människor i flera delar av världen, där malaria ensamt förorsakar en miljon dödsfall om året. Brist på färskt vatten och möjlighet till adekvat rengöring är världens största hälsoproblem. Den tanzaniska regeringen har antagit 20 liter per person och dag som acceptabel vattenkonsumptionsnivå, men på många håll är åtgången under det. I Sverige förbrukar vi ca 330 liter per person och dag, vilket inte inkluderar vattenåtgång inom industri och jordbruk.
Ett av MAVUNOs fokusområden är vattentillgång och -rening. Sedan människor i Karagwe börjat byta ut sina traditionella bananbladstak mot plåttak, har man provat olika metoder att samla upp och spara det regnvatten som faller på taken. Ett effektivt och framgångsrikt sätt har visat sig vara att konstruera regnvattentankar. Man försöker att täcka det mest grundläggande vattenbehovet, det vill säga vatten att dricka och till matlagning, för så många familjer som möjligt, medan vatten till tvätt, disk, och städ fortfarande får hämtas i de naturliga källorna. Kvaliteten på vattnet i vattentankarna kan inte jämföras med den vattenkvalitet vi är vana vid här i Sverige, utan bör bedömas utifrån de alternativ som finns tillgängliga i Karagwe. Förutom fördelen att vattnet i tankarna är renare än de flesta andra vattentillgångar och därmed bidrar till bättre hälsa, avlastar en vattentank kvinnorna och barnen i familjerna så att dessa har möjlighet att ägna mer tid åt andra för familjen viktiga uppgifter respektive sin skolgång.
Tre vattenhål i Karagwe; Kangarubingo, Chakahuta och Cheitobokeire.